Location: Svullrya, Norway
Client: Stadsbygg
Contractor: -
Area: 2 100 sqm
Completed: Competition

Kultur:
Skogsfinnarnas kultivering av tidigare obruten skogsmark gav snabb och riklig avkastning. Svedjan som uppstod när skogen bränts skapade kulturområden och framväxten av samhällen, som i sin tur lett till att denna kultur nu fått status som nationell minoritet.
Skogsfinnarna var ett folk som bokstavligen levde av och med vad jorden ger. Det svedjade området blev en tydlig markering av varje ny bosättning.  

Sammanhang:
Vårt tävlingsbidrag består av 3 viktiga element. En byggnadsvolym som orienterar sig längs med Storbergsvegen i tomtens västra kant, en skog som sträcker sig från byggnaden ner till älven Rotna och en ”svedja”, ett cirkulärt öppet landskapsrum som binder samman museet med landskapet utanför.
Svullrya är centrum för den skogsfinnarnas kultur i Norge. Här finns redan Finnetunet och i samband med en ny museibyggnad planeras även rekonstruktionen av flera tidstypiska byggnader i tomtens norra del. Byggnadens orientering skapar ett nytt stråk som länkar samman dessa två områden som en del av platsen och museibesöket. Den anlagda skogen består av björkar planterade i ett geometriskt mönster, med kronor tillräckligt höga för att tillåta genomsikt och rörelse ned till älven. Denna parkmiljö kan nyttjas av alla Svullryas invånare, såväl som besökare och naturvänner. Björkskogen är ett element som bidrar till upplevelsen av årstidernas skiftningar.

Museibyggnad:
Byggnaden karaktäriseras av ett stort vidsträckt tak, under vilket museets alla funktioner är samlade. Ett väl tilltaget takutsprång tillåter att man kan röra sig längs fasaden och få en rumslig upplevelse och inblick i utställningshallarna från byggnaden utsida även utanför ordinarie öppettider. Golvet är i nivå med marken och naturen utanför. Takets lutning avleder vatten och skapar en rumslig relation till det svagt sluttande landskapet och älvens stilla framfart. 
Funktioner av icke offentlig karaktär är placerade mot Storbergsvegen och parkeringen och planen orienterar sig därefter som ett antal lager av ”skärmar” i norr/sydlig riktning som succesivt övergår till skogen och landskapet och älven i öster. Taket skyddar från såväl, snö 

och regn som solinstrålning under årets varma månader. På så vis tillåter det även en större andel fasadglas i utställningsrum än vad som är vanligt, detta möjliggör att skapa utställningar som för en dialog med utsidan och naturen som var så viktig för skogsfinnarnas levnadssätt. Taket skapar också platser för utomhusaktiviteter under tak och skydd vid entré och café. Under entrétaket finns även ett fönster för display av utställning från utsidan.
Ambitionen med byggnadens plan är att inte påföra en auktoritär planeringsprincip, utan att museibesöket karaktäriseras av en autonom nyfikenhet hos besökaren och en viljan att upptäcka, både kunskap, rum och nya platser.
Därför är rörelsen och den rumsliga sekvensen mellan Museibyggnaden, Finnetunet och området med rekonstruktioner av rökstugan, rökbastun etc. en viktig del av museibesöket